I will remember
En sak jag kommer ha kvar i huvudet en lång tid.
Jag och jompa låg och sov, och så vaknade jag av något irriterande ljud. Jag trodde de va nårga galna engelsmän som höll på och jä'lades så jag somnade om. Jag vaknade fram och tillbaka, fast det visste jag inte för jag trodde att jag drömde.
Jompas föräldrar hade rummet vägg i vägg med oss.
Plötsligt så är det någon som bankar i väggen, och jag flyger upp medans jompa tar det med en nypa salt.
Sen bankar någon på balkongdörren och jag sliter åt mig lakanet för att gå och öppna. Jompas pappa står där och skriker att det brinner. Man trodde nästan att det var ett skämt, vilket det inte var och jompa trodde hans pappa var arg på han för att han hade haft på för högt ljud på datan.
Men iallafall ja tog på mig en tröja och slet åt mig ett gossedjur som jag inte varför jag gjorde men iallfall.
Vi sprang ut till ballkongen och ställde oss för att försöka springa ner var inte ens att tä'nkta på eftersom det var kolsvart i korridoren. Vi tittade ner på alla människor som stod där nere på parkeringen, sen tittade vi upp för att se om det var någon kvar på hotellet. Icke sa Nicke, det var bara vi kvar på hela hotellet, på femte våningen också. Sen var det någon stackare som var en bit bort från oss som också va kvar.
Jompas pappa börjar knyta ihop handdukar ifall vi va tvugna att klättra ner.
Jag och jompa står och försöker få kontakt med dom där nere så dom ska se oss, för dom visste ju inte att det var några kvar. De var en del människor som titta upp men vände sig om igen, dom kanske trodde att vi ville brinna lite?
Tillslut fick en polis syn på oss och sa till oss att stanna där vi var.
Det ironiska var att jag sa till jompa att om det skulle vara allvarligt skull edet komma flera brandbilar, vilket det gjorde precis när jag sa det.
Men tillslut bankade det på dörren och några brandmän och poliser kom och hämtade oss.
Jompas föräldrar hade rummet vägg i vägg med oss.
Plötsligt så är det någon som bankar i väggen, och jag flyger upp medans jompa tar det med en nypa salt.
Sen bankar någon på balkongdörren och jag sliter åt mig lakanet för att gå och öppna. Jompas pappa står där och skriker att det brinner. Man trodde nästan att det var ett skämt, vilket det inte var och jompa trodde hans pappa var arg på han för att han hade haft på för högt ljud på datan.
Men iallafall ja tog på mig en tröja och slet åt mig ett gossedjur som jag inte varför jag gjorde men iallfall.
Vi sprang ut till ballkongen och ställde oss för att försöka springa ner var inte ens att tä'nkta på eftersom det var kolsvart i korridoren. Vi tittade ner på alla människor som stod där nere på parkeringen, sen tittade vi upp för att se om det var någon kvar på hotellet. Icke sa Nicke, det var bara vi kvar på hela hotellet, på femte våningen också. Sen var det någon stackare som var en bit bort från oss som också va kvar.
Jompas pappa börjar knyta ihop handdukar ifall vi va tvugna att klättra ner.
Jag och jompa står och försöker få kontakt med dom där nere så dom ska se oss, för dom visste ju inte att det var några kvar. De var en del människor som titta upp men vände sig om igen, dom kanske trodde att vi ville brinna lite?
Tillslut fick en polis syn på oss och sa till oss att stanna där vi var.
Det ironiska var att jag sa till jompa att om det skulle vara allvarligt skull edet komma flera brandbilar, vilket det gjorde precis när jag sa det.
Men tillslut bankade det på dörren och några brandmän och poliser kom och hämtade oss.
Även om ingen kom till skada eller så, så blir man fortfarande skärrad. Det är inte nånting som händer var dag.
Det är nånting jag aldrig kommer glömma.
Kommentarer
Trackback